Ledare. Göran Greider.

2014-03-12 08:54
Illustration: Emanu

Liberalismen driver fram monokulturer

Den globalt verkande marknadsmekanismen när det gäller matproduktion har en i det närmaste diktatorisk funktion: praktiskt taget all mångfald upphävs.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Marknadsliberalismen är vår tids ledande ideologi. Den förespråkar och hoppas på både effektivitet och mångfald när konsumenterna gör sina rationella val på marknaden. Teorin är inte helt fel. Jag hör till de socialister som menar att marknadsmekanismen ofta gör nytta därför att den så oerhört snabbt förmedlar information. Men det finns massor av områden där marknad gör skada, skapar byråkrati eller segregation och det finns centrala områden i våra liv och samhällen där marknadsliberalismen orsakat en historiskt sett enastående och kanske oåterkallelig förlust av mångfald. Jag tänker exempelvis på vad vi äter.

Idag står några få grödor för basen i nästan all livsmedelsproduktion: Soja, majs, vete och palmolja. Man kan lugnt konstatera att den globalt verkande marknadsmekanismen när det gäller matproduktion har en i det närmaste diktatorisk funktion: praktiskt taget all mångfald upphävs. För bara någon månad sedan kom nyheten att Europa inom några år kan översvämmas av det så kallade värstingsockret, High fructose corn syrup (HFCS), som kan ligga bakom mycket av fetmaexplosionen i USA. Det är ett industriellt framtaget socker i flytande form som är vanligt i USA och ofta används i till exempel läsk. Nya importkvoter ska införas och värstingsockret kan slå ut mycket av mer traditionell sockerframställning.

Enorma regnskogsområden i Sydamerika har mejats ned för att producera soja som sedan går till djuruppfödning i Sverige och Europa. I Svenska Dagbladet konstaterade tidningens utmärkte livsmedelsreporter Henrik Ennart nyligen: ”Genom att begränsa 90 procent av allt ätande till några få standardiserade råvaror hämtade från globalt endast 37 växtfamiljer riskerar nutidsmänniskor att få i sig mindre vitaminer och mineraler än folk som äter en traditionell diet med många olika sorters grönsaker på tallriken.” Monokulturernas utbredande är dessutom en stor riskfaktor i klimatförändringens och de plötsliga ovädrens era. Man tycker att den extremt marknadsliberala ledarsidan i samma tidning omedelbart borde ha reagerat med ett fördömande av analysen. Vad den säger är ju att marknadsliberalism leder till avskaffande av mångfald.

Homo Sapiens började sin karriär på den här planeten som en allätare. Att vi från början var jägare är inte säkert; evolutionsbiologiskt kan det hävdas att vår art snarare var den jagade arten och inte den jagande. Vi är svaga, i jämförelse med de flesta rovdjur. Ändå har jakten alltid varit i fokus för manliga evolutionsbiologer och i alla patriarkat och skapat en skev bild av hur människor i forntiden och förhistorien åt och levde. Arkeologer hittar ofta rester av fett från viltkött i järnåldersgravar, men vid boplatserna dominerar vegetabiliska fetter: Köttet var och är status, men var inte den föda som vi överlevde på.

Sannolikt var vi från början asätare och fiskare och framförallt var vi växt- och frösamlare. Vårt färgseende, förmågan att skilja mellan rött och grönt, har troligen sitt ursprung i våra närmaste förfäders behov av att skilja mogna från omogna frukter från varandra. Jag brukar tänka på det i varje trafikkorsning när trafikljusen skiftar. En av människans viktigaste uppfinningar var antagligen väskan: nomaden behövde den för att samla frön och rötter i och ta med sig till den tillfälliga boplatsen.

Den agrara revolutionen för tiotusen år sedan gav oss ett helt annat liv. Matförsörjningen blev säkrare, ja, men samtidigt mindre varierad. Och idag, när vi nästan glömt bort att jordbruket fortfarande är basen för hela vår civilisation, har marknadsmekanismen drivit på en våldsam minskning av grödorna vi livnär oss på. ”Förändringen speglar en övergång i många länder från en kalorisnål och i huvudsak vegetarisk diet rik på vitaminer och mineraler till en mer västerländsk matkultur med energitäta processade livsmedel”, skriver Ennart.

Det är egendomligt att matfrågan, som upptar så stor del av våra liv, i så oerhört liten grad blir en politisk fråga. Svenska folket är i alla undersökningar extremt intresserade av frågan om varifrån maten kommer men debatterna handlar mest om huruvida köttfärsen är gammal, om Coops fläskkotlett är dyrare än ICA:s, och mycket litet om de oerhört starka marknadsmekanismer som motverkar allt vad mångfald och ekologiskt jordbruk heter. Landsbygdsministern driver sin vision om matlandet Sverige. I realiteten odlas det mindre ekologiskt nu än tidigare. Sverige har idag en av de lägsta självförsörjningsgraderna när det gäller livsmedel och jag anser att det är en viktigare fråga än att upprätta militärbaser på Gotland.

Nej, jag tror inte att något samhälle klarar sig utan marknadsmekanismen, så länge som den får verka där den verkligen gör nytta. Problemet är att våra samhällen och hela den tunna biosfär vi är en del av hotas av den ideologiska marknadsmekanismen. Den utplånar mångfald i en rasande takt och dess löfte om effektivitet bleknar i ljuset av klimatkrisen.

Vi äter i princip marknadsliberalism och det är inte bra för hälsan.