Kultur & Nöje.

2014-03-26 15:41
inte bara allvar. ”Med åren har Max Gustafson mer och mer lämnat den traditionella seristriparna och rört sig mot den politiska satiren, men han tycker fortfarande om att göra serier med absurd humor.  Bild: David Eng
inte bara allvar. ”Med åren har Max Gustafson mer och mer lämnat den traditionella seristriparna och rört sig mot den politiska satiren, men han tycker fortfarande om att göra serier med absurd humor.

Seriealbumet som Fredrik Reinfeldt kommer hata

En bild säger mer än tusen ord. När det gäller serietecknaren Max Gustafson är det slitna uttrycket faktiskt sant. Lagom till valupptakten släpper han boken som statsministern kommer att hata.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

En ensam, gipsad patient tillsynes utslängd på gatan. Omgiven av en konkursad skola, ett utsålt sjukhus, ett nedlagt apotek, ett kraschat pendeltåg och flygblad som aviserar hyreshöjningar. Det är en dyster bild av Sverige som målas upp på omslaget till Max Gustafson fjärde seriebok Det rånade folket.

Titeln är en parafras på Fredrik Reinfeldts bok Det sovande folket från 1993. I Max Gustafsons värld blir de människor som av Reinfeldt beskrivs som förslappade offer för välfärdsstaten istället offer för privatiseringar och en raserad välfärd.

– Mina grejer har alltid varit politiska, men det har blivit mer av det de senaste åren, i takt med den politiska utvecklingen. Jag har känt att jag varit tvungen att reagera på det som händer, säger han.

”Fastetsat i ryggraden”

När han började teckna som barn blev katten Gustaf den första bekantskapen med serievärlden, och den som är känner den cyniske katten kan än i dag se spår av tecknarstilen i Max bilder. ”Man ser fortfarande Gustaf-ögonen, det sitter fastetsat i ryggraden på mig på något sätt.”

Men det var när han började läsa Arne Anka som han fick upp ögonen för att det var möjligt att blanda serier och politik, som i dag är hans kännetecken.

– Jag hade länge tecknat serier som speglade min vardag. När jag gick på högstadiet i början av 90-talet fanns det mycket rasister. Det reagerade jag på och tecknade mycket.

Satirisk samhällskritik

Det rånade folket är Max Gustafsons fjärde seriebok och bakom den ligger fyra års arbete där han mer och mer lämnat det klassista seriestripformatet.

– Jag märker att jag tycker att det är allt roligare att få lägga ner lite mer kärlek på en och samma bild. Och så tycker jag att det är slagkraftigare om man kan få budskapet med en bild. Det blir mer direkt. Och rent praktiskt är det lättare att få in en enruting i tidningen. Ritar man stripar hamnar de automatiskt på seriesidan, de teckningar jag gör idag funkar bättre på ledarsidor och enrutingen funkar också bra i sociala medier, säger han.

Han fick sin första serie publicerad 1997 i ungdomstidningen Pannik och är i dag en av Sveriges mest etablerade serietecknare. Men det har hänt en hel del på marknaden sedan han började. I slutet av 90-talet förknippades serier kanske först och främst med skruvade figurer som hamnade i lustiga situationer och Martin Kellermans självbiografiska hund Rocky var stjärnan på seriehimlen. Idag har serietecknare som Liv Strömqvist, Sara Granér och Max Gustafson själv gjort den satiriska samhällskritiken till en självklar del av serievärlden.

Han märker att inställningen till det han gör har förändrats med åren.

– Det har blivit rumsrent på ett annat sätt och letat sig in på kultursidorna. När jag körde igång var serier inte tillräckligt fint för kulturrecensenterna, men i takt med att det har kommit serienoveller och serier för vuxna så har det börjat bemötas med per respekt.

Det rånade folket marknadsförs som ”boken som Reinfeldt kommer att hata”, och trots att Max Gustafson idag rent krasst försörjer sig på att kritisera den borgerliga regeringen tror han inte att han kommer att få problem att hitta material även om höstens val skulle innebära ett maktskifte.

– Jag var väldigt hård mot Göran Persson innan Reinfeldt tog över. Om jag ser någonting som är fel så reagerar jag mot det, då spelar det mindre roll om det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som har regeringsmakten.

”Gå efter sitt hjärta”

En av hans senaste idéer handlar just om Socialdemokraternas modell för att hantera vinster i välfärden.

– Jag har en bild av hur det har bildats en jättemyndighet som ska kontrollera vinster och som i sig kostar tio gånger mer än de pengarna som i dag går till riskkapitalister.

Samtidigt säger han att han tror att han kommer att vända sig mer utanför Sveriges gränser efter valet. Fortsätta att kommentera miljön och globala miljöfrågor. Kritisera totalitära regimer. Utan kompromisser. För på frågan om han tror att utrikesrutorna kommer att gå hem hos den svenska publiken kommer svaret snabbt.

– Nej, det tror jag inte, människor är mest intresserade av det som ligger nära geografiskt. Men man måste gå efter sitt hjärta. Jag får se vad som känns bäst.