Kultur & Nöje.

2020-10-01 13:00
  • Bild: Zanna Nordqvist
  • Foto: Zanna Nordqvist
  • Hösten är en bra tid för inläggningar. Stefan Sundström rekommenderar mjölksyreinläggningar av tomater och grönsaker och att testa olika smaksättare, som chili eller ingefära. Foto: Zanna Nordqvist
    Hösten är en bra tid för inläggningar. Stefan Sundström rekommenderar mjölksyreinläggningar av tomater och grönsaker och att testa olika smaksättare, som chili eller ingefära.
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Så tar du hand om din höstträdgård – Stefan Sundström tipsar

Höst i trädgården – vad innebär det?

ETC möter Stefan Sundström, författare till flera böcker om odling, jord och klimat, som reder ut begreppen.

Bokashi är det senaste klimatsmarta sättet att kompostera. Till skillnad från vanlig kompost kapslar bokashi in koldioxid genom en jäsningsprocess och låter den istället berika vår matjord – på så sätt får vi både oslagbara tomater och renare luft. I våras knackade ETC på hemma hos Stefan Sundström, som skrivit böcker om både bokashi och odling. Nu vänder vi åter, för att fråga om höst i trädgården. Hösten innebär en sista skördetid och jorden går därefter i vila – så vad gör man egentligen i trädgården på hösten – vad kan man och vad bör man göra?

– Jag tycker att man ska ta det lugnt! Förr brukade man höstgräva, men det tycker jag att man ska låta bli, för att inte störa mikrolivet. Man ska lägga på saker i stället, organiskt material, till exempel gräsklipp och löv, för att låta maskarna göra jobbet i stället. Det är jätteviktigt att se till att jorden är täckt inför vintern!

Ett tunt lager eller tjockt?

– Så mycket som det bara går! Många villaägare vill bli av med organiskt material, så det är lätt att få av andra.

För odlingsresultat, hur viktigt är vilken sättpotatis eller vilket frö du använder – och hur viktig är odlaren och den kärlek hen ger?

– Jag vet inte om man måste ge så mycket kärlek – egentligen. Det sköter sig själv om man bara ger de rätta förutsättningarna. Den viktigaste grejen vad gäller odling är jorden. Har man en bra skött jord som man täcker ordentligt så är det inte så mycket man behöver göra.

Vad menas med en bra skött jord?

– Att se till att det är en bra naturlig balans mellan bakterier, näring och kol i jorden. Jag jobbar ju mycket med bokashi, matavfall som man har kompo­sterat på ett speciellt sätt så att 95 procent av näringen är kvar. Vanlig kompost är bra, men vill man göra det ännu bättre så packar man ihop matavfallet och ser till att bara anaeroba, det vill säga bakterier som kan jobba utan syre, får övertaget, så att till exempel mögelbakterier slås ut då. Mjölksyrebakterierna blir kvar. Det är helt enkelt en mjölksyrejäsning av matavfallet. Det gör att det mesta av näringen finns kvar och kolet inte blir till koldioxid.

Nu gör vi sista skördevändan innan frosten. Hur har årets odling gått?

– Bra, det var ju ett coronaår med många inställda gig för mig som musiker, så jag har ägnat mer tid i trädgården än andra år. Tanken var egentligen att en för mig närstående person skulle få göra vad hon ville i trädgården, men eftersom min turné bara försvann så började jag involvera mig jättemycket. Och så började jag experimentera och odla massor av potatis. Det var i en konstig apokalyptisk skräck som jag kände: potatis, vi måste ha potatis! På riktigt, tänkte jag så, så nu har jag massor av potatis som jag får förvara i grannens jordkällare.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Vari bestod experimentet?

– Jag har lärt känna en snubbe som är arborist, Björn Embrén, han räddade Stockholms gatuträd, i princip. Kommunen anställde honom för att han var expert på jordar som inte mår så bra. Han kollade träd som stått sedan 70-talet i Gamla stan och inte växt någonting. Han undrade varför det var så och att träden till och med började dö. Han insåg att jorden i Stockholms innerstad har blivit mer och mer tillpackad eftersom den ska tåla tyngre och tyngre fordon. Jorden är i princip steril. De öser på konstgödsel på träden men de växer inte. Och det ska ju egentligen inte behövas – näring till träd och växter finns nästan alltid naturligt, man behöver inte gödsla, bara det finns ett transportsystem, ett mikrosystem i jorden som kan transportera näring. Samtidigt såg han att det växte bra på banvallarna invid pendeltåget, fast det bara är grus och singel där. Han började studera det här och kom fram till att det viktiga för träd är att det finns ett mikrosystem runt rötterna av svampar och bakterier så att det sker ett utbyte. Träd och växter kan från fotosyntesen transportera ner socker men de måste ha bakterier och svampar för att byta sockret mot mineraler som bakterier löser upp från stenar. Det utbytet måste fungera. Så han gjorde grusbäddar till Stockholms träd som består av 60 procent makadam. Han tog hem det här till sig själv, provade att göra odlingsbäddar med 60 procent grus, 20 procent kompost eller bokashi och 20 procent biokol. Då får man en helt fantastisk tillväxt, upptäckte han. Så det är vad jag experimenterat med i sommar med ganska lyckat resultat för jordgubbar och potatis.

Bokashi funkar alltså bra med biokol och grus, men vad är biokol?

– Det är korrekt bränd ved, för det mesta. Det går att göra av annat organiskt material som går att bränna. Principen är samma som användes i kolminor förr, att bränna organiskt material utan syre, för att få fram rent aktivt kol. Dels finns det en klimataspekt, i stället för att det bildas koldioxid så låser man ner kolet i jorden. Och för odlingen innebär det att man tillför ett neutralt och väldigt kemiskt stabilt material som heller inte bryts ner – det tar 1 000 år för en kolbit att brytas ner – som inte ger någon näring i sig men det blir som ett slags korallrev i jorden.

Varför funkar det så bra ihop med bokashi?

– För att kolet är fullt av små hålrum, det blir som ett skelett. Någon har sagt till mig att en liten kolbit, om man lägger samman alla dess små hålrum, motsvarar en yta stor som en fotbollsplan – vilket jag har lite svårt att greppa, men jag är inte matematiker. Om man dränker in biokolet i något som är näringsrikt och bakterierikt, till exempel urin eller bokashivätska så får man ett slags bank. Alla hålrummen gör att man bygger förutsättningar för ett otroligt mikroliv i jorden, för alla svampar, bakterier och jästbakterier som ska finnas och som faktiskt är hotade. Det är värt att tillägga att även bakterier är hotade, precis som den biologiska mångfalden i skogen är hotad, i många odlingar. Du kan se tio gånger mer liv i ett dike än i en odlad åker. Åkerjordarna förlorar mer och mer av sitt mikroliv. Och det är katastrofalt! Då måste man tillföra mer och mer konstgödsel för att få ut samma mängd mat, eftersom mikrolivet är sönderslaget. Transporten som jag pratade om tidigare, när jag berättade om träden, fungerar inte. Biokolet återskapar transportvägarna.

Spelar det någon roll vilken årstid du tillsätter biokol, höst eller vår eller både och – hur gör du?

– Så länge det inte är tjäle så gräver jag ner det. Är man sugen att prova kan man göra det nu. Allting stannar ju av under vintern, men det sätter igång igen till våren.

Samlar du in fröer nu på hösten?

– Ja, absolut! Det man ska tänka på är att torka dem ordentligt och det är inte så svårt. Tomater är rätt blöta, jag skedar ur fröerna och breder ut dem på hushållspapper.

När vintern kommer, är det vila och drömma om våren som gäller – eller gör du något i trädgården?

– Täcka mer om det blåst undan. Men tagga ner så här års – ta det lugnt! 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Vem är Stefan Sundström?

Stefan Sundström är låtskrivare, författare, trubadur och rockartist med tre grammisar i bakfickan. Hans tidigare böcker ”Stefans lilla gröna”, ”Stefans stora feta röda” och ”Stefans stora blå” har sålt över 30 000 ex.

Senaste boken heter ”Stefans lilla svarta: Bokashi, biokol och bakterier” och är utgiven av Leopard förlag.