Klimat.

2014-09-09 16:32
  • Wendy Boman blickar ut över sina ägor. Nu vill kolbolagen ta över marken och bryta kolen som finns där. Bild: Johan Augustin
    Wendy Boman blickar ut över sina ägor. Nu vill kolbolagen ta över marken och bryta kolen som finns där.
  • I Hunter Valley har det vackra landskapet förstörts på sina håll – och ersatts av öppna svarta dagbrott.  Bild: Johan Augustin
    I Hunter Valley har det vackra landskapet förstörts på sina håll – och ersatts av öppna svarta dagbrott.
  • Kol är en naturresurs som det finns gott om i Australien. Dock är den en fossil källa som leder till klimatförändringar.  Bild: Johan Augustin
    Kol är en naturresurs som det finns gott om i Australien. Dock är den en fossil källa som leder till klimatförändringar.
  • "Gruvbolagen lever idag och tänker inte på morgon- dagen", säger Deirdre Olofsson. Bild: Johan Augustin
    "Gruvbolagen lever idag och tänker inte på morgon- dagen", säger Deirdre Olofsson.
  • "De försämrar luftkvaliteten och gör människor sjuka", säger Steve Philips. Bild: Johan Augustin
    "De försämrar luftkvaliteten och gör människor sjuka", säger Steve Philips.
  • Wendy Bomans altan är täckt av ett lager sot – som kommer från kolbrytningen i närheten.  Bild: Johan Augustin
    Wendy Bomans altan är täckt av ett lager sot – som kommer från kolbrytningen i närheten.

Kampen mot kolgruvorna

Kol skapar konflikt i Australien. Förespråkarna av den smutsiga fossila källan hävdar att den ger arbetstillfällen och exportinkomster. Samtidigt får miljön betala priset, lokalinvånarna får en försämrad hälsa och den största delen av inkomsterna försvinner utomlands.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Koldammet bildar ett moln ovanför det öppna dagbrottet Rixs Creek Coal Mine. Kolgruvan är en av de 30-tal som ligger i Hunter Valley (i delstaten New South Wales), en region som i övrigt är känd för sina vingårdar. Samtidigt som aptiten i Asien efter australiensiskt kol är större än någonsin och exporten går på högvarv till länder som Japan och Kina, så ökar motståndet mot brytningen av kol runt om i Australien.

Steve Phillips, 33, var med och startade gräsrotsorganisationen Lock the gate i Hunter Valley för tio år sedan. Förutom de enorma ingreppen i landskapet som de öppna dagbrotten för med sig, så orsakar sprängningarna i gruvorna koldammsmoln – som blir till en direkt hälsofara för de boende i området menar Steve Phillips, vars organisation arbetar för att stänga gruvorna och förhindra att nya öppnar.

– Vi har stora problem med föroreningar från gruvorna. De försämrar luftkvaliteten och gör människor sjuka, berättar Steve Phillips.

”Peak inom tio år”

Många menar att framtidsutsikten för kol som energikälla ser lika dyster ut.

– Investmentbanken Goldman Sachs och andra stora ekonomer säger alla samma sak: kol kommer nå sin peak inom tio år och därefter dala, fortsätter Steve.

Men fortfarande bryts det kol som aldrig förr – vilket har tvingat många bybor i området att sälja sina egendomar och flytta till städer som Newcastle.

Deidre Olofsson, 50, i byn Camberwell har kämpat mot gruvbolagen i många år men håller på att ge upp hoppet. I området ligger fyra öppna dagbrott och Deidre berättar att hennes dotter har fått utslag på kroppen och hennes son är kroniskt sjuk på grund av koldammet.

– Vi kommer sälja huset. Det går inte att bo här längre, säger Deidre.

Marken förstörs

Det är Yancoal (till största delen kinesiskt ägt) som Deidre Olofsson har mött i rätten där hon hävdar att gruvbolaget kommer göra grundvattnet otjänligt. Lika illa är det med marken som inte går att använda efter att den tömts på sitt dyrbara mineral.

– Då är marken död. Gruvbolagen lever idag och tänker inte på morgondagen, säger Deidre och fastställer:

– Gruvnäringen hävdar ofta att de sätter tusentals människor i arbete, och visst stämmer det påståendet – men till ett högt pris.

En gruvarbetare i Hunter Valley tjänar upp till en miljon kronor om året vilket har en ”stor social inverkan på samhället”, då människor lämnar sina anställningar och tar jobb inom gruvindustrin – vilket leder till att många andra företag går i konkurs.

– Hela Hunter Valley kommer att kollapsa om detta fortsätter, avslutar Deidre.

Vägrar ge upp

Wendy Boman flyttade till Hunter Valley i mitten av 50-talet. 80-åringen lever ensam i ett hus intill Glennies Creek, där hon odlar grönsaker och försörjer sig på att föda upp boskap. Här lever hon ”ett bra liv” om det inte vore för de tre gruvorna som ligger intill bäcken.

– Gruvorna säger att de tar hand om miljön men förut var vattnet rent och klart. Nu är det förorenat, berättar Wendy Boman och visar upp sina fruktträd vars blad är gråsvarta och altanen som är täckt av ett lager sot.

Böter på cirka 10 000 kronor som det kostar att förgifta traktens vattendrag är inte tillräckligt avskräckande för gruvbolagen, menar Wendy och berättar att de redan har köpt upp alla kringliggande hus som ska rivas. Hon har blivit erbjuden ”5–6 gånger värdet på egendomen” men vägrar sälja.

Motståndet mot gruv- och gasindustrin bland befolkningen ökar på många håll i landet. I Hunter Valley finns det starka intressen av vinodling och att föda upp fullblodshästar. Motsättningarna med gruvindustrin ökar ständigt när vin- och hästuppfödningsindustrin hävdar att vattnet och luften blir otjänliga. Gruvbolagen måste skriva på avtal som säger att de ska återställa marken- och landskapet efter avslutad kolbrytning. Ett påstående som Wendy inte tar på allvar.

– Det går inte att få tillbaka jordkvaliteten, och hur ska de kunna reparera ett månlandskap som detta, säger Wendy och pekar mot dagbrotten som rycker sig allt närmare hennes tomt.

Alla är emellertid inte emot naturtillgången utan ser det som en värdefull resurs som bör utnyttjas. Branschorganisationen New South Wales Minerals Council företräder gruvbolagen och pumpar in miljontals dollar i pr-kampanjer som stöder kolbrytningen. Mediechefen Chris Rath säger till Dagens ETC att kol har stor betydelse för delstatens ekonomi. Enligt honom spenderade gruvbolagen i New South Wales 18 miljarder kronor på löner till 23 000 anställda förra året. Gruvbolagen spenderade ytterligare 60 miljarder kronor på lokala företags varor och tjänster.

– Nästan alla är involverade i gruvindustrin på något sätt. Vare sig du bor och arbetar i en gruvregion, använder statliga tjänster som är finansierade av gruvroyalties, eller genom dina aktieinnehav och pensioner, säger Chris Rath.

Inkomster försvinner utomlands

Även framtiden ser ljus ut för delstatens kolbrytning, enligt honom.

– Billig energi driver den globala utvecklingen framåt, och är anledningen till att över 500 miljoner människor har kommit ut ur fattigdom i Kina sedan 1978. Kol kommer fortsätta att vara den främsta globala energikällan flera årtionden framåt, säger Chris Rath och avslutar:

– Det är goda nyheter för New South Wales stora koltillgångar, och det betyder även att kol är en säker investering på lång sikt.

De stora mängderna kol på världsmarknaden har lett till låga priser de senaste åren, samtidigt som energijättarna Kina och Indien sagt att man ska importera mindre kol och istället använda sina egna lager i större skala. Dessutom ägs hela 87 procent av Australiens gruvor av utlandsregistrerade bolag, vilket leder till att en liten del av exportpengarna hamnar i Australiens statskassa.

Roderick Campbell är ekonom på oberoende tankesmedjan The Australia Institute och han tycker att gruvindustrin överdriver både vinst och antal skapta arbetstillfällen.

– Kolet står bara för tre procent av New South Wales BNP, samtidigt som en stor del av de pengarna försvinner till länder som Kina, säger Roderick Campbell och fastställer:

– Branschorganisationen säger att man skapar många jobb – men det är grovt överskattat. Industrin anställer en procent av arbetskraften i New South Wales och Queensland – och det handlar mest om indirekta arbetstillfällen, förklarar Roderick Campbell.

Så vad betyder kolet för Australiens ekonomi?

– Inte mycket. Vi klarar oss bra utan det.

Kol i Australien

• 2012–2013 exporterade Australien totalt 335 miljoner ton kol (till stålframställning och elframställning). Samma period användes 63 miljoner ton inom landet, så totalt exporterades 84 procent av produktionen (gäller stenkol och inkluderar inte brunkol från delstaten Victoria). De största importörerna är Kina, Japan, Sydkorea, USA och Indien. Kol är landets andra största exportvara efter järnmalm, men minskar stadigt (-3,6 procent 2012-2013).

• Australien har världens fjärde största stenkolsproduktion efter Kina, USA och Indien. Landets stenkol beräknas räcka i ytterligare 100 år och brunkolet i 500 år. Industrin sysselsätter 200 000 människor i Australien.

• I New South Wales står kolindustrin för drygt 3 procent av BNP och i Queensland för drygt 10 procent, men delstatsregeringarna får bara in 2 respektive 4 procent i royaltyer från kolindustrin.

• Australien har ungefär 100 kolgruvor varav en tredjedel ligger i Hunter Valley. Staden Newcastle som tillhör Hunter Valley har världens största hamn för kolexport. Många av transporterna härifrån går nu med förlust för gruvbolagen, på grund av det låga kolpriset.

Kol i världen

Kol är det energislag som växer snabbast globalt och har ökat med 60 procent sedan 1990. Mer än 40 procent av världens elproduktion är kolbaserad och det beror främst på ökad efterfrågan av energi på marknader som Kina och Indien. Världens kända kolreserver beräknas räcka i ytterligare 150 år, vid nuvarande användningsnivå.

Källor: Minerals Council of Australia, The Australia Institute, Svenska kolinstitutet