Natur.

2014-03-14 10:06
"Det vi har upptäckt är att pärlsmygtimalian inte är släkt med någon annan timalia utan sitter på en ensam liten gren i det här stora tättingträdet som vi har studerat", säger Per Alström, taxonom på Sveriges lantbruksuniversitet.  Bild: Ramki Sreenivasan
"Det vi har upptäckt är att pärlsmygtimalian inte är släkt med någon annan timalia utan sitter på en ensam liten gren i det här stora tättingträdet som vi har studerat", säger Per Alström, taxonom på Sveriges lantbruksuniversitet.

Ensam på sin gren

Per Alström, taxonom på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tillsammans med en internationell forskargrupp gjort en spännande upptäckt i fågelvärlden. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Kan du berätta om den?

– Vi har tittat på pärlsmygtimalian, en liten brun fågel som ser ungefär som en gärdsmyg. Den har tidigare ansetts tillhöra en grupp som heter smygtimalior, som består av åtta arter och ingår i en betydligt större grupp som heter timalior. Det vi har upptäckt är att pärlsmygtimalian inte är släkt med någon annan timalia utan sitter på en ensam liten gren i det här stora tättingträdet som vi har studerat.

Vad betyder det?

– Det innebär att den inte har några levande nära släktingar över huvud taget, så den är extremt speciell. Vi har analyserat DNA från tre olika individer från nordöstra Indien, norra Vietnam och sydöstra Kina, och när vi jämför med representanter för individer från andra tättingarter så är den här lilla pippin helt unik. 

Hur stor är familjen?

– Den här gruppen tättingar, Passerida, omfattar 36 procent av alla världens 10 500 fågelarter. Vi har hittat tio stycken huvudgrenar inom denna tättinggrupp och en av dem utgörs av enbart den här lilla fågeln. Det finns ingen annan gren som innehåller en enda art. Den näst minsta innehåller sex arter kungsfåglar, inklusive de svenska kungsfågelarterna.

Hur gick ni till väga när ni upptäckte fågeln?

– Vi har varit en internationell forskargrupp som jobbat med en jättestor studie av alla Himalayas tättingar. Vi fick med den här och märkte att det var något extremt märkligt med den, så vi samlade in ytterligare två exemplar från andra delar av artens utbredningsområde. Sedan har vi sekvenserat flera gener från alla tre exemplaren för att få samstämmiga resultat. Det har varit en kombination av slump och hårt arbete, som det ofta är med forskning.

Hur vanligt är det med sådana här upptäckter?

– Det är extremt sällsynt. Upptäckter av nya fågelarter görs ibland, men att inse att en sådan här art inte är nära släkt med någon annan är helt unikt.

Vad innebär upptäckten för ornitologin? 

– Den är en betydelsfull pusselbit i kartläggningen av fåglarnas släktskapsförhållanden. Man har tidigare trott att det här är en smygtimalia men om man skulle basera andra studier på det antagandet så skulle man hamna helt galet eftersom den inte är släkt med timaliorna. All släktkunskap är grundläggande inom evolutionsbiologin, därför är det här en viktig upptäckt.

Var är det lättast att sikta pärlsmygtimalian?

– Ett av de mest lättillgängliga ställena är Wuyi Shan, ett berg i sydöstra Kina där vi fångade ett exemplar. Det går även att se den i nordöstra Indien, men där förekommer den i ett politiskt känsligt område och det kan vara svårt att få inresetillstånd dit.