Klimat.

2020-10-01 09:00
  • Värmeverk i Norrköping, som eldar med träflis.  För att motverka den globala uppvärmningen måste Sverige minska sin förbränning av biomassa.  Bild: Stefan Jerrevång/TT
    Värmeverk i Norrköping, som eldar med träflis. För att motverka den globala uppvärmningen måste Sverige minska sin förbränning av biomassa.
  • Michael Norton, direktör för EASAC:s miljöprogram.  Bild: Privat
    Michael Norton, direktör för EASAC:s miljöprogram.
  • Stefan Wirsenius, docent i Fysisk resursteori.  Bild: Johan Bodell/chalmers
    Stefan Wirsenius, docent i Fysisk resursteori.
Puffetikett
Dagens ETC

Biobränslestrategin förvärrar klimatkrisen: ”Minskar bara utsläppen på pappret”

Världen brinner och isarna smälter. En kraftfull och omedelbar minskning av växthusgasutsläppen krävs för att rädda klimatet. Att då bygga klimatpolitiken kring biobränslen är ett slag i luft­en, enligt forskningen.

– Strategin minskar bara utsläppen på pappret. I själva verket ökar utsläppen under lång tid framöver, säger Michael Norton på EASAC.

Här hittar du hela Dagens ETC:s bilaga om biobränslen

Biomassa är idag en nästan lika stor energikälla i Sverige som det fossila bränslet. Det mesta av biomassan – till värme, el och drivmedel – kommer från skogen. Enligt en utbredd uppfattning är denna biomassa klimatneutral. Det betyder att nyplanterade och befintliga skogar antas binda den koldioxid som släpps ut när material från fällda träd förbränns, i en sluten cykel – och därmed orsakas inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Tanken är att det blir ett nollsummespel – men då bortser man från flera grundläggande faktorer, vilket vi återkommer till.

De biogena utsläppen redovisas inte heller i den officiella statistiken för energisektorn, till skillnad från de fossila utsläppen. Istället ska bio-­utsläppen återspeglas i statistiken för markanvändning, det vill säga om vi fäller så många träd att kolsänkan i skogen minskar så redovisas det som utsläpp i marksektorn. Det här sättet att räkna är toppen för skogs- och biobränsleindustrin, eftersom det innebär att det inte tycks ske några utsläpp så länge vi planterar nya träd. Även regeringen, med stöd från oppositionen, baserar stora delar av den svenska klimatpolitiken på det här resonemanget – som enligt forskningen tvärtom riskerar att skynda på uppvärmningen.

Långa återbetalningstider

Det grundläggande felet bakom idén att biobränsle från skogen är koldioxidneutralt är att man ignorerar tidsskalorna i naturens produktion av biomassa, den så kallade återbetalnings­tiden, framhåller Stefan Wirsenius, docent vid Fysisk resurs­teori på Chalmers.

– Om man hugger ner och förbränner träd leder det till utsläpp av koldioxid. Motsvarande mängd koldioxid tas successivt upp av träd som börjar växa på den plats där man huggit ner träden. Men, det tar åtskilliga decennier, förklarar han.

Vid förbränning av stamved, sågspån eller bark från en gran släpps den koldioxid ut i atmosfären som granen tagit upp under sin livstid. Det tar lika lång tid för en ny gran att absorbera motsvarande mängd koldioxid, alltså 60–80 år.  Eller 100 år för en tall.

Det är endast i det tidsperspektivet skogsbiomassa kan bli ”klimatneutral”. Med tanke på att världens koldioxid­utsläpp enligt FN:s klimatpanel IPCC måste halveras till 2030 och raderas till 2050 är skogens framtida upptag av koldioxid till ingen nytta här och nu.

Alternativen förbises

Ett annat misstag förespråkarna för biobränslen gör, enligt forskare, är att se till hela mark­användningen, exempelvis hela Sverige, och därmed påstå att koldioxiden från förbränningen av skog i Småland kompenseras av växande skog i Norrland. Men de norrländska träden har fullt upp att absorbera koldioxiden från växtligheten som föregick dem på marken där de står. Det blir dubbelräkning. Dessutom tar det 10–15 år innan ett hygge tar upp någon koldioxid alls, tvärtom avger hyggen stora mängder klimat­gaser till atmosfären.

Ett tredje misstag är att klimatnyttan med minskad avverkning och alternativa användningsområden för avverkningsrester inte analyseras.

– Vid en sådan analys blir det uppenbart att det är bättre att låta skogen stå än att använda den till biobränslen, säger Bengt-Gunnar Jonsson, professor i ekologi vid Mittuniversitetet.

Negativa nettoeffekter

European Academies’ Science Advisory Council, EASAC, är en sammanslutning av Europas vetenskapliga akademier, vars uppgift bland annat är att förse Europas beslutsfattare med oberoende vetenskapliga fakta kring vår tids största utmaningar. De varnar nu för att betrakta biobränslen som klimatneutrala.


Prenumerera på ETC:s Klimatnyhetsbrev

 

– Ja, och det beror på att innan återbetalningstiden passerat, så blir nettoeffekten av att byta från fossila bränslen till skogsbiomassa ökade nivåer av koldioxid i atmosfären, säger direktören för EASAC:s miljö­program, professor Michael Norton.

– Det finns en del lokala restprodukter med rimliga återbetalningstider, men vi pratar fortfarande om tio år eller mer. Och med ökad avverkning och färre träd förvärrar vi faktiskt klimatförändringarna för decennier eller till och med sekel framöver, säger han.

Studerat värmekraftverk

EASAC har framförallt studerat biobränslen i värmekraftverk, som många länder satsar på för att minska användningen av kol, och funnit att biobränslen ger större utsläpp än kolet. Men principen är densamma även när vi talar om biodrivmedel, framhåller Michael Norton.

– Nettoeffekten i atmosfären av att växla från fossila till biobränslen måste i båda fallen beräknas för att kvantifiera nettoklimateffekterna korrekt.

Att göra biodrivmedel av biomassa kan till och med vara ännu sämre för klimatet  än att elda upp den i värmekraftverk, då energi går förlorad i omvandlingsprocessen till drivmedel.

Missvisande redovisningar

2018 orsakade svensk biomassa­förbränning minst 32 miljoner ton koldioxidutsläpp som antas vara koldioxidneutrala – nettonollutsläpp– och därför bokförs som utsläppsminskningar i klimatrapporteringen när de ersätter fossila utsläpp. Men den verkliga utsläppssiffran när utsläppen från industrins processer tas med, är åtskilligt högre, åtminstone omkring 50 miljoner ton, enligt Naturvårdsverket. Det betyder att de svenska koldioxidutsläppen i själva verket landar på åtminstone 100 miljoner ton. Det är dubbelt så mycket som de drygt 50 miljoner ton vi rapporterar officiellt.

– Det är fel på redovisningsreglerna, eftersom ökad användning av biomassa gör det möjligt för länder att minska sina utsläpp på pappret, medan de verkliga utsläppen i själva verket ofta ökar, säger Michael Norton.

Biobränsleindustrin har på senare år växt explosionsartat, men regelverken har inte hängt med.

– Det ursprungliga konceptet var att använda lokalt avfall i lokala kraftvärmesystem som inte medför höga transport- och insamlingskostnader och utsläpp. Det var det tillsynsmyndigheterna hade i tankarna när reglerna utformades för 10-15 år sedan, säger han.

Hållbarhet inte poängen

Ingen kunde då förutse dagens situation med långväga transporter och förbränning på miljontals ton per år.

– Eller de miljarder euro i subventioner som läggs på biobränslen. Det är misslyckad politik att subventionera andra energiformer än de med mycket korta återbetalningstider, som exempelvis sol och vind.

Återbetalningstid på 5–10 år

Michael Norton konstaterar att större delen av dagens regelverk handlar om ”hållbar produktion av biomassa”.

– Vår poäng är att det inte spelar någon som helst roll för atmosfären om koldioxiden kommer från ett ”hållbart träd” eller illegal avverkning. Vi måste komma tillbaka till källor och skalor som är kompatibla med klimatförändringarna, med återbetalningstider på max 5–10 år, och samtidigt redovisa värdet av kol som bibehålls i skogen. Naturligtvis bör användning av biomassa som hålls kvar i träet under långa perioder uppmuntras, säger Michael Norton.

800dagar

Biobränsle i Sverige

I dag förbränner Sverige biobränsle – i huvudsak skogsprodukter – motsvarande 141 TWh per år, cirka en fjärdedel av den totala energiproduktionen.

När skog avverkas och förbränns som biobränsle övergår all kol i biomassan till atmosfären i ett slag, och det tar allt mellan 10–20 år upp till drygt 100 år – återbetalningstid – innan motsvarande mängd koldioxid bundits av växande skog igen.

Återbetalningstider på 10 år eller mer är enligt en växande skara forskare inte förenligt med målet att begränsa upphettningen till 1,5 °C.

Utsläppen på 10 års sikt från biodrivmedel gjorda på rester från skogen är minst lika stora som utsläppen från fossila bränslen.