Inrikes.

2014-02-12 19:38
De kreativa uttrycken är viktiga i Waldorfskolor. Men det allra viktigaste är att var och en känner sig sedd, enligt läraren Annica Lundgren. Bild: Malin Beeck
De kreativa uttrycken är viktiga i Waldorfskolor. Men det allra viktigaste är att var och en känner sig sedd, enligt läraren Annica Lundgren.

Så sänktes Waldorfskolorna

Waldorfskolorna var ett av de pedagogiska alternativ som spåddes en lysande framtid efter friskolereformen 1992. Idag har de icke vinstdrivande skolorna fått se sig omsprungna av bolagskoncerner. Inför valet djupnar nu klyftan inom friskolerörelsen. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

– Vilka kommer att gå på rast, frågar läraren Annica Lundgren. 

Bara ett fåtal av sjuorna räcker upp handen. De jobbar koncentrerat och tyst. Tecknar bilder med stjärnkonstellationerna i zodiaken som mall. Just idag sitter fler än vanligt kvar i det grönlaserade klassrummet med den vackert snidade katedern. Ett projektarbete om världsdelarna där både geografi- och historieämnet samverkar ska lämnas in imorgon och alla vill bli klara.  

Annica går runt och skakar hand med eleverna för att markera att lektionen snart är över. De som fortsätter jobba på rasten får göra det på egen hand. 

En av eleverna känner sig stressad att bli färdig. 

–  Jag vet inte hur jag ska rita, jag kan inte. 

– Ja, om det känns så kan du använda bilden på datorn och kalkera. Det räcker att du lägger ett papper över, som du föreslog tidigare. Känns det okej?

Annica hjälper till att leta upp stjärnbilden som de ska utgå ifrån på webben. Tanken är att eleverna efter hand ska förstå hur stjärnkartan ser ut. Men kunskapen fäster bäst om eleven först får använda sina händer och sin kreativitet för att skapa bilder, säger Annica. Grundtanken i Waldorfpedagogiken är just att kunskapen ska ta vägen till hjärnan genom handarbete, kroppsrörelser och berättelser. I de andra lektionssalarna pågår lektioner i bild och eurytmi och det är tydligt att de kreativa uttrycken är viktiga. Men det allra viktigaste är att var och en känner sig sedd.

– Jag tycker att jag märker en skillnad hos de elever som gått hos oss ett tag när de bytt från en annan skola. Det är som att de rätar på sig och vågar ta plats, förklarar Annica Lundgren. 

Det är ett uttalande som inte känns omöjligt att ta till sig. De gliringar och den ängsliga hierarkisering som brukar känneteckna högstadiet märks inte alls här. Och flera av sjuorna bekräftar Annica Lundgrens bild. Yusufa Jobe är en av dem. 

– Det var stökigt på skolan där jag gick tidigare, men så är det inte här. 

Klasskamraten Anna Dunca, som också bytt från en annan skola, håller med.

– Det är annorlunda här. I min förra skola fick man en bok och så skulle man lära sig vad som stod där. Här gör vi inte så. Det här sättet är skönare.

Mindre än femton elever i klassen

Gruppen i klassrummet är liten, under femton elever. Det underlättar för lärarna att hjälpa eleverna, men pedagogiken är inte den enda förklaringen. De senaste åren har elevantalet krympt och det är få som går på Waldorff ända upp till gymnasienivå. Att konkurrera med de stora skolkoncernerna skulle kräva en marknadsföringsbudget som skolan varken har eller skulle vilja hålla sig med. Detta trots att skolan utgör ett tydligt pedagogiskt alternativ till de kommunala skolorna, med sin säregna profil och ideologiska grundtanke.

Tillsammans med Montessori-pedagoger, stiftelseinternat och några mindre byskolor utgjorde Waldorfskolorna en gång i tiden stommen för friskolerörelsen som växte fram under 80-talet och som bar fram riksdagsbeslutet om valfrihetssystem och skolpeng 1992. Deras mål var att skapa en mångfald av skolor med olika pedagogisk profil, så att elever skulle kunna inhämta kunskap på det sätt som passade just deras behov.

Annica Lundgren var på den tiden djupt engagerad i att vidga friskolornas möjligheter och bidrog till en av de politiska utredningarna. Idag blickar hon ut över ett helt annat skollandskap än det som hon tänkte sig då.

De alternativpedagogiska rörelserna har blivit omsprungna eller uppköpta av koncernskolorna. Sjuttio procent av friskolorna i Sverige drivs som aktiebolag inom koncerner. De allra flesta har vad som kallas en ”allmän” profil, det vill säga sorteras inte in under någon särskild pedagogisk, religiös eller ideologisk inriktning, till skillnad från Waldorfskolan.

”Var väldigt naiva”

– Vi var nog väldigt naiva. Men för oss var det helt otänkbart att någon skulle kunna göra pengar på det här. Vi fick i flera år väldigt små statsbidrag. För att driva skolorna fick vi nöja oss med låga löner. Föräldrarna antingen betalade för att skolan skulle kunna drivas eller bidrog med massor av ideellt arbete. 

– Att någon skulle kunna göra vinst på det låg bortom allt vi hade kunnat föreställa oss. 

Fortfarande drivs Waldorfskolan utan vinstintresse och Annica Lundgren säger att hon inte tycker att näringslivet har i skolsektorn att göra. Och hon är inte den enda som i efterhand insett att friskolereformen burit åt ett annat håll än hon hade hoppats.

Patrik Waldenström, ordförande för den nybildade organisationen Idéburna skolors riksförbund, är också en som överraskats av friskolereformens effekter. Tidigare tyckte han att friskolorna hade gemensamma intressen och borde försvara de intressena tillsammans. Men det fick han ompröva i takt med att de koncernägda bolagsskolornas dåliga rykte började smitta av sig på de idéburna skolorna. Han var då rektor på Vackstanäs gymnasium, en skola som som ägts av en stiftelse sedan 1900-talets början och som aldrig drivits i vinstsyfte.

– I början efter friskolereformen uppfattade eleverna ofta friskolor som något coolt. Men sedan blev ryktet allt sämre. Det handlade om stora vinstuttag, fusk med betyg och nationella prov, lågutbildade lärare och sämre lärartäthet. Den kritiken kunde man egentligen inte rikta mot oss, men vi drabbades ändå.

Inte bara Patrik Waldenström uppfattar att det finns en spricka mellan vinstdrivna och icke-vinstdrivna skolor. När Lärarförbundets utredare Sten Svensson 2010 delade upp Skolverkets statistik över friskolor och separat undersökte bolagsskolor, stiftelser, ideella föreningar och ekonomiska föreningar blev resultatet talande.

Lärartätheten per 100 elever var i aktiebolagen 6,8 och i de ideella föreningarna 8,6. Ideella föreningar hade högre lärartäthet än alla andra, även de kommunala skolorna som låg på 8,3 lärare per 100 elever . Kostnaderna per elev beräknade Sten Svensson till 3,4 miljoner per 100 elever för aktie-bolag och 4,3 miljoner i stiftelseägda. Men för koncernskolor, till exempel Kunskapsskolan, låg kostnaden ännu lägre än snittet för bolags-ägda skolor genom att man pressat ner antalet lärare. Att skillnaden beror på vinstintresset var Sten Svensson övertygad om. 

Frågan om vinst frånvarande i debatten

Men att friskolorna skulle domineras av riskkapitalister och aktie-bolag med stora vinstambitioner stod aldrig klart för de politiker som drev igenom reformen. 

Den som läser protokollen från riksdagsdebatten 1991 ser till exempel att frågan om vinst är helt frånvarande. Förespråkarna med dåvarande skolminister Beatrice Ask i spetsen framhöll då att reformen skulle skapa pedagogisk mångfald och att ideellt engagemang från lärare och föräldrar skulle medföra bättre villkor för eleverna i friskolorna. En sund konkurrens skulle växa fram genom dessa positiva exempel, som också skulle förbättra kommunernas skolor i längden. Inte heller kritikerna talade om vinst, utan om faran för segregation.

– Det var nog ingen som såg koncerner framför sig. Diskussionen handlade om att det skulle finnas alternativ till den kommunala skolan. Det skulle finnas föräldradrivna skolor och Drevdagen var fortfarande aktuellt, sa till exempel Beatrice Ask i en intervju med DN förra året. 

I artikeln bekräftade även andra aktörer kring friskolereformen att de aldrig egentligen föreställt sig vinst. 

Hur kom det sig då att så få som drev friskolefrågan anade vad reformen skulle leda till? En förklaring ligger i att det knappt fanns några näringslivsägda skolor att utgå ifrån. 

Men det handlar också om att friskolereformen kom samtidigt med ett annat beslut, nämligen att avskaffa Lex Pysslingen. Det var en lag från i mitten av åttiotalet som stadgade att inget statsbidrag fick ges till skolor som drevs i ”något som helst vinst-intresse”. Lagen hade initierats av regeringen Palme efter att företaget Electrolux börjat driva förskola på entreprenad i Nacka. 

Men trots att avskaffandet av lagen fick enorma konsekvenser skedde det nästan helt utan debatt, och få kopplade beslutet till friskolereformen över huvud taget. 

–Jag tror nog att några få aktörer förstod vad det här öppnade upp för. Anders Hultin, som författade propositionen om valfrihet i skolan åt Beatrice Ask, till exempel. Han insåg nog att det skulle kunna innebära stora vinstmöjligheter i framtiden. Men för de flesta växte det här fram som en överraskning, säger Patrik Waldenström. 

Han menar att det är uppenbart att vinstjakten försämrat skolverksamheter. Dessutom är han oroad över ägarkoncentrationen. Han berättar om skolor som började som ideella verksamheter men som senare köpts upp av bolagskoncerner. Många av de skolledare som han har kontakt med berättar att de väldigt ofta får erbjudande om att sälja sin skola. De kan ofta räkna med att få mycket bra betalt och många lockas av den tanken. 

– Jag pratade med en skolledare i Södertälje som driver en skola som aktiebolag. Hon säger att hon ofta får erbjudande från koncerner om att sälja skolan för 20–30 miljoner. Marknaden för att köpa och sälja skolor har blivit gigantisk. Nyligen betalade ett amerikanskt riskkapitalbolag 600 miljoner för att köpa Internationella engelska skolan. 

– Jag har också haft kontakt med personal på Montessoriskolor som blivit sålda. Tyvärr vittnar de om att verksamheten ganska omedelbart försämrats efter övertagandet, för i och med att vinst ska drivas in blir resurserna mindre.

”Utnyttjas för att bättra på ryktet”

Idag menar han att icke-vinstdrivande och vinstdrivande skolor i princip har helt skilda intressen och tycker egentligen inte alls att Friskolornas riksförbund kan -representera idéburna skolor. 

– En skola som drivs med vinst som huvudsakligt fokus och utan en genomtänkt idé har andra intressen än vad de idéburna skolorna har.

Som rektor för Vackstanäs gymnasium anslöt han skolan till Friskolornas riksförbund under något år, men valde sedan att lämna organisationen, där han menar att de idéburna skolorna utnyttjades för att bättra på ryktet för de vinstdrivande. Han vittnar också om maktstrider mellan falangerna, där de vinstdrivande skolorna vann och därmed fick driva alla skolors talan.

När jag ringer upp Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund, verkar han förvånad över kritiken. Han förklarar att många icke vinstdrivande skolor fortfarande är anslutna till organisationen och att både vinstdrivande och idéburna skolor krävs för att skapa bredd bland skolalternativen.

– Jag är fortfarande övertygad om att friskolorna – alla friskolor gemensamt – utgör ett bättre skol-alternativ än de kommunala skolorna. Det viktiga är att sätta kvaliteten främst, och där måste vi ha bättre instrument för att mäta.

Vill inte begränsa vinsterna

Claes Nyberg framhåller att vinst kan behövas för att skapa överskott som friskolorna kan använda till investeringar eller till att få verksamheten att överleva ”dåliga år” med mindre elevunderlag. Också vinst-uttag kan vara berättigat – för att de som satsat pengar på en skola ska få tillbaka dem. Diskussionen som förts om vinsterna de senaste åren tycker han utgör del av en ”hätsk kampanj” mot friskolor i allmänhet.

Men tycker du att det kan finnas skäl att begränsa vinstuttaget till någon viss nivå så att det inte missbrukas?

– Nej, för det har inte har något samband med kvaliteten. Den som missköter en skola och bara tar ut vinst kommer inte klara sig.

– Allt det som friskolor anklagats för finns också i den kommunala skolan – som bristande resurser eller betygsglidning. Men kommunala skolor riskerar inte nedstängning som friskolorna kan råka ut för.

Inför valrörelsen kommer frågan om vinstuttagen att bli högaktuell – även när det gäller skolan. Vänsterpartiet förespråkar ett förbud för vinstuttag, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har föreslagit begränsningar av olika slag.

Mats Pertoft, riksdagsledamot för Mp och tidigare engagerad Waldorfförälder, var en av tre miljöpartister som i november 2013 gick ut offentligt och bad om ursäkt för friskolereformen, trots att MP inte satt i riksdagen när den genomfördes. 

– Jag tyckte att det var lämpligt för oss som drev på för friskolereformen, nu när utvecklingen har blivit helt annorlunda än det var tänkt. Jag tycker fortfarande att skolorna ska få drivas som aktie-bolag, men man kan lätt begränsa hur överskottet får användas genom att tillämpa en av specialparagrafer i aktiebolagslagen, säger han.

– Sedan tittar vi nu på nya finansieringsmöjligheter för ideella alternativ. Det är till exempel inte så lätt för kooperativ att starta nya friskolor utan att ha ett bolag bakom sig. Det är inte alltid banken vill låna ut pengar då.

Varför kommer det här förslaget först nu?

– Det har tagit tid att inse vidden av problemet. De första åren efter friskolereformen var det mest små lokala skolor, föräldrakooperativ och pedagogiska alternativ som lanserades. Det är egentligen först under det sena 2000-talet som konsekvenserna av vinstdriften har lyfts fram i debatten. 

Friskolor

  • Skolverket konstaterar i rapporten Enskilda huvudmän och skolmarknadens ägarstrukturer att 79 procent av friskoleeleverna går i en skola som drivs av ett företag, varav 70 procent är aktiebolag. De andra bolagsformerna har 10 procent och minskar. Stiftelser, ideella föreningar och trossamfund har gemensamt strax över 20 procent av friskoleeleverna.
     
  • Avskaffandet av Lex Pysslingen 1991 banade vägen för utvecklingen genom att förbud för vinst i skolentreprenader togs bort. Lex Pysslingen initierades i mitten av 80-talet av regeringen Palme efter att företaget Electrolux börjat driva förskola i Nacka.
     
  • En annan viktig milstolpe passerades 1997, då den social-demokratiska regeringen avgjorde att friskolor skulle få 100 procent av skolpengen, mot tidigare 85 procent. Men skolorna slapp fortsatt plikter som de kommunala verksamheterna hade, som att hålla med speciallärare, hemspråksundervisning, bibliotek och andra kringkostnader.  Syftet med beslutet var framför allt att se till att friskolorna inte tog ut några avgifter.