ANALYS.

2015-12-30 15:00

Vad betyder en oberoende riksbank?

2015 blev året då Riksbanken för första gången satte minusränta. Riksbanken har i århundraden varit styrd av Sveriges regering, men sedan 90-talet har den varit en helt oberoende institution, styrd av fullmäktige av nationalekonomer. Det här är ett politiskt beslut som är viktigt, dels för att förstå vad nyliberalismen vill, dels för att det faktiskt påverkar politiken och löntagarnas vardag.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870

Den svenska riksbanken är den äldsta i världen och är en bank som lånar ut pengar till andra banker. Eftersom det bara får finnas en riksbank per land så har den monopol på sin verksamhet. Det är Riksbanken som bestämmer vilken ränta en bank måste betala för att få låna pengar. På så sätt kan man styra hur hög ränta vi andra får betala. Om Riksbanken sänker räntan kan ekonomin ta fart, det blir billigare att låna och både privatpersoner och företag satsar mer. Om Riksbanken däremot höjer räntan så bromsas farten i ekonomin genom att vi inte lånar så mycket utan försöker spara i stället. Men riksbanken styr också hur mycket den svenska kronan ska vara värd, jämfört med andra valutor. I praktiken innebär det att om kronan blir ”för mycket” värd, så ger Riksbanken ut mer pengar och kronan blir då mindre värd på valutamarknaden. Om kronan i stället sjunker i värde kan Riksbanken köpa kronor för att behålla värdet.

Riksbanken är alltså den institution som har makten över penningpolitiken. Åtminstone i teorin.

Varför blev riksbanken oberoende?

I hela västvärlden har under de senaste 20 åren nationalekonomer, företagsledare och politiker arbetat för att riksbankerna ska bli oberoende. I praktiken innebär det att politikerna inte längre ska lägga sig i hur penningpolitiken sköts. Om en riksdag vill satsa på sänkt ränta för att det gynnar sysselsättningen ska Riksbanken kunna strunta i det och tvärtom höja räntan. De som slagits för detta har i princip haft två argument för varför det är viktigt.

Det första argumentet

Penningpolitik är så komplicerad och svår att vanliga politiker inte kan sköta den. De beslut en riksbank fattar får nämligen full effekt först efter ett eller två år. Först då slår en räntesänkning i praktiken igenom på de stora och långsiktiga lån som företag och banker jobbar med. Man måste alltså ”tänka långt”. En politiker agerar dock med nästa val för ögonen, menar förespråkare för oberoende riksbanker. Kortsiktiga beslut för att locka röster hotar att skada landet på sikt.

Det här är ett mycket märkligt argument. Dels är det ologiskt. Om det nu tar så lång tid för penningbeslut att få effekt, hur skulle de då kunna hjälpa en regering inför ett val?

Dessutom, om det är något vi brukar använda demokratin till så är det just att fatta beslut som ingen riktigt vet vad de kan innebära om många år. Ingen vet vilket pensionssystem som är bäst på lång sikt. Ingen vet om socialbidragssystemet är bra på lång sikt, ingen vet vilken utrikespolitik som lönar sig i längden. Politik handlar om åsikter och förhoppningar, det gäller penningpolitik likaväl som hälsovårdspolitik. Just därför vill vi att de besluten fattas demokratiskt.

Läs vidare på nästa sida