Debatt. .

2014-02-21 10:40

Siffror uppblåsta bortom all rimlighet

Debatten om landgrabbing måste bygga på rimlig grund, skriver Kjell Andersson från Svebio som en reaktion på Veronica Stoehrels artikel om boken Hidden hunger.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

”En yta lika stor som Västeuropa har redan blivit såld i utvecklingsländer till utländska investerare sedan 2011”, påstås i en artikel i Dagens ETC den 14 februari. Det är ett orimligt påstående, vilket är lätt att inse.

Artikeln handlar om dold svält, livsmedelspriser, landgrabbing och biodrivmedel, och är ett bra exempel på den märkliga diskurs som etablerats kring dessa frågor. ”Sanningar” etableras, även om de inte har mycket med fakta att göra. Professor Hans Konrad Biesalski, som har skrivit boken Hidden hunger, har säkert stor kunskap om näringslära och hans teorier om näringsriktig kost verkar väl underbyggda. Svälten kan inte avhjälpas bara med tomma kolhydrater. Men när det gäller frågor som sambandet mellan mat och bränslen (”food versus fuel”) och landgrabbing är han dåligt informerad.

Det finns en berättigad oro för att investeringar i jordbruk och biodrivmedelsproduktion i fattiga länder kan gå ut över den befintliga befolkningens rättigheter. Vid alla förändringar finns det vinnare och förlorare, men landgrabbing, det vill säga att ta över mark utan att ge kompensation, kan förstås inte accepteras.

Däremot måste vi bejaka investeringar i projekt som innebär att vi använder naturresurserna i jordbruk och skogsbruk effektivare, med högre produktivitet för mark, vatten och arbetskraft, för att producera mat, förnybar energi och ersätta fossila bränslen. Det ger minskade växthusgasutsläpp, ekonomisk tillväxt, bättre handelsbalans, arbetstillfällen, löneinkomster och försörjningstrygghet.

Om vi håller oss till Afrika så är det stora problemet idag inte landgrabbing, utan att det investeras alldeles för lite för att få till stånd den nödvändiga produktivitetshöjningen. I Afrika finns bara en handfull projekt för att producera biodrivmedel storskaligt, och i inget av dessa projekt kan man påstå att det sker övergrepp mot lokalbefolkningen eller att man tagit mark utan att betala och erbjuda alternativ försörjning.

Så till faktakontrollen:

Västeuropa, med en strikt och snäv definition (Frankrike, Tyskland, Beneluxländerna, Schweiz och Österrike), har en yta på 1,1 miljoner kvadratkilometer eller 110 miljoner hektar. Land Matrix, en av de databaser som anger mycket stora arealer för landgrabbing, har i sitt register 36 miljoner hektar globalt. Det motsvarar Tysklands yta, och omfattar en längre tidsperiod än de två åren i artikeln. Men siffrorna är uppblåsta bortom all reson.

När brittiska ODI (Overseas Development Institute) undersökte verkligheten bakom Land Matrix siffror i fyra afrikanska länder hittade man odlingar för biodrivmedel bara på en bråkdel av den uppgivna arealen. I Zambia påstod exempelvis Land Matrix att det fanns 243 000 hektar, men ODI hittade knappt 4 000 hektar. Att professor Biesalski hamnar så fel beror på att han baserar sina resonemang helt på databaser som Land Matrix.

Kjell Andersson, informationsansvarig på Svebio

Fotnot: Den kritiska granskningen av Land Matrix och andra databaser om landgrabbing heter ”Scoping report on biofuels projects in five developing countries”, av Anna Locke och Giles Henley, ODI 2013.