Debatt. .

2014-02-19 10:38

MP:s tidigare skolpolitik var naiv

I en insändare den 14/2 undrade läraren Margit Bergqvist var MP egentligen står när det gäller skolpolitiken. ”Vi är många som arbetar för att föra ut det nya partiprogrammets beslut”, skriver Maria Bergom Larsson (MP) i en replik och syftar på partiets svängning om vinster i välfärden.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Liksom Margit Bergqvist har jag varit lärare. Mina femton sista år före pensionen arbetade jag på ett gymnasium i en liten idéburen friskola i Stockholm.

Det betyder att jag sett vad som hänt med skolan under den tid då skolans marknadsutsättning drabbat med full kraft. För oss som liten idéburen skola som drevs i stiftelseform var konkurrensen om eleverna knivskarp. Att vi hade mer än 10 lärare per 100 elever, hantverk och konst, ekologisk mat med mera var inget som lockade nya elever på gymnasiemässan där de stora skolkoncernerna erbjöd gratis datorer, fyra dagars vecka och lysande betyg. Jag såg hur den nya konkurrensen från de fristående koncernskolorna slog in som korruption i vår egen skola genom att vi tvingades ge alltför höga betyg och godkänna elever som inte borde gå i gymnasiet alls. Allt för att få skolpengen som var skolans näring.

Dessa erfarenheter har gjort att jag börjat ifrågasätta hela marknadsutsättningen av skolan och framför allt arbetat mot vinster i den skattefinansierade välfärden, först och främst skolan. Där har Pisaundersökningen visat de sorgliga resultaten av de senaste decenniernas utförsäljning.

Miljöpartiet låg i framkant för att driva på friskolereformen på 1990-talet. Man tänkte sig att mångfald, ett honnörsord!, skulle skapa en mer levande och aktiv skola. Små pedagogiska kooperativ, stiftelser av olika slag, waldorf- och montessoriskolor, freinet med flera – alla med passion för bildningsuppdraget. Skolor som skulle styras av dem som arbetade där utifrån en ídé, inte uppifrån av stat och kommun. Alltså mer frihet och utrymme för medborgarinflytande.

Det visade sig naivt. De som drev igenom friskolereformen förstod inte hur den kapitalistiska marknaden fungerar. Där det finns vinst att göra där expanderar den. Det som började som små skolor har nu köpts upp och blivit stora vinstmaskiner. Finansierade av skattemedel.

Hur förhåller sig MP till den här utvecklingen? Vi har legat lågt, det måste vi erkänna! Det kan vara svårt att ta in en ny verklighet. Ingen har velat adressera problemen med segregering som förvärrats av det fria skolvalet eller hur skolpengen och konkurrensutsättningen har slagit mot både kommunala och fristående skolor. Eller hur de vinstdrivna skolorna skär ner på antal stödlärare, bibliotek med mera för att vinsten ska maximeras vilket i sista hand drabbar eleverna.

Liksom i de flesta partier finns i MP olika uppfattningar. Den 13 november skrev tre ledande MP-politiker en artikel i Aftonbladet med rubriken: Förlåt vår politik har lett skolan fel! Nu gäller det att få bort vinstintresset ur ekvationen. Och dessförinnan hade en majoritet av partikongressen i maj mot styrelsen röstat igenom en skrivning i det nya partiprogrammet som ingen kan missta sig på, där det bland annat står att vi vill ”få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn”.

Vinstdebatten har nått MP sent. Men när nu skolan seglar upp som den stora valfrågan gäller det att till alla som, liksom du, undrar var MP egentligen står tala om att vi är en majoritet i partiet som intensivt arbetar för att föra ut det nya partiprogrammets beslut.

Maria Bergom Larsson, före detta lärare, kulturskribent, Bromma MP