Debatt. .

2014-03-04 10:29
SCB publicerade nyligen en rapport om läget för adopterade. Danjel Nam reagerade på Dagens Nyheters analys av rapporten.  Bild: Stock Xchng
SCB publicerade nyligen en rapport om läget för adopterade. Danjel Nam reagerade på Dagens Nyheters analys av rapporten.

DN:s analys bygger på en förlegad syn på adoption

Ledarskribenten Susanna Birgerssons analys i DN bygger på ett förlegat synsätt på utlandsadopterade. ­Istället för att tala om vilken tur vi hade som blev adopterade är det viktigare att på allvar försöka ta reda på vilka de verkliga orsakerna bakom siffrorna i SCB:s rapport är, skriver Danjel Nam, journalist, adopterad från Sydkorea på 70-talet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

”Hur länge ska vi vara tacksamma för att vi fick komma hit?” Så sa en utlandsadopterad till mig efter att ha läst Susanna Birgerssons ledartext i DN 25 februari. Dagen innan publicerade SCB rapporten Född på 70-talet och adopterad – så har det gått. Den undersöker 11 513 utlandsadopterade, födda mellan åren 1970 och 1979, från i huvudsak Asien, Sydamerika och Afrika, och med Sydkorea, Indien, Thailand och Chile som de största ursprungsländerna.

Syftet är att ta reda på hur det har gått för den allra största gruppen utlandsadopterade som kom till Sverige på 70-talet och växte upp i svenska familjer. Resultatet visar att gruppen som vuxna är lägre utbildade, har lägre inkomst och är oftare ogifta och barnlösa i förhållande till svenskfödda ur samma generation.

I sin ledartext, ”Tragiken finns utanför statistiken”, citerar Susanna Birgersson mig från en intervju i Svenska Dagbladet för två år sedan. Där understryker hon att våra liv i huvudsak avgjordes innan vi kom till Sverige. Det vill säga av det faktum att vi blev bortlämnade och separerade från våra biologiska föräldrar och familjer. Men det är en förenkling.

Separationstrauma och institutionalisering spelar stor roll för hur vi blir som individer och vuxna. Men resultatet av SCB:s rapport kan inte bara ha med det att göra. En mängd faktorer spelar in. En av de mest avgörande torde vara uppväxten i Sverige, och där har identiteten en stor betydelse; vem är du, vem blir du och hur hanterar du den rasism som drabbar dig och som din närmaste omgivning ofta saknar erfarenheter av och kunskap om? Hur närmar du dig frågorna om vem du är och varifrån du kom och vilket stöd får du i detta sökande? Hur mycket tid får dessa frågor ta av ditt liv – samtidigt som du ska utbilda dig, skaffa jobb och bilda familj?

Många adopterade läste DN:s artikel och de som hörde av sig till mig var upprörda över Birgerssons analys och ställde sig samma fråga: ”Varför jämför Birgersson oss med gatubarn i våra ursprungsländer – istället för övriga medborgare i det här samhället?”

Birgerssons jämförelse bygger på ett förlegat synsätt på utlandsadopterade från 1960-talet, ett synsätt som många av oss har fått höra under hela våra liv. Kunskapsläget och diskussionen har utvecklats sedan dess – och mer forskning om utlandsadopterades villkor i Sverige behövs. Istället för att tala om vilken tur vi hade som blev adopterade är det viktigare att på allvar försöka ta reda på vilka de verkliga orsakerna är bakom siffrorna i SCB:s rapport.

Vi är många idag som är långt mer intresserade av att förstå och prata om ”så har det gått” snarare än ”så kunde det ha gått annars.”

Danjel Nam 
Journalist, adopterad från Sydkorea på 70-talet