Debatt. .

2020-10-12 01:45
Det urbana samhället är ett samhälle av ensamhet i boendet. I våra storstäder är hälften eller mer av alla hushåll enpersonshushåll. Bild: Martina Holmberg / TT
Det urbana samhället är ett samhälle av ensamhet i boendet. I våra storstäder är hälften eller mer av alla hushåll enpersonshushåll.
Puffetikett
Dagens ETC

Bostadsmarknaden måste bekämpa ensamhetens gissel

Corona visar hur våra boenden saknar social funktion. Varför inte ha gemensamma ytor för att bryta oönskad isolering? Nu gäller det att bostadspolitiken drar rätt slutsatser.

Det urbana samhället är ett samhälle av ensamhet i boendet. I våra storstäder är hälften eller mer av alla hushåll enpersonshushåll. Det gäller äldre som genom skilsmässa eller dödsfall framlever sina liv ensamma, men även yngre som ännu inte tagit steget över i familjerollen, samt en minoritet som lever hela sitt liv utan en partner.

När corona spreds över Sverige var ensamboendet ännu inte en frågeställning för bostadsmarknaden. Byggandet anpassade sig efter livsmönstren och försökte inte påverka dem. Ytterst små undantag snarast bekräftade det allt dominerande perspektivet att bostäder handlar om småhushåll, i bästa fall barnfamiljer, annars par eller ensamstående. Någon vilja att öppna för gemenskap i själva boendet har inte funnits.

I slutet av 1970-talet formulerades ett koncept kallat Bo i gemenskap, kallat Big. Kärnan i konceptet var kombinationen privat komplett lägenhet och gemensamma ytor, bland dem ett storkök för gemensamma måltider. En lösning som innehöll både möjligheten att stänga sin dörr när en behöver det, och friheten att enkelt kunna gå ut i det gemensamma och i öppna samarbeten när en längtar efter det.

Under 80-talet växte det fram ett 40-tal flerfamiljshus baserade på Big-konceptet. De kallades kollektivhus. Senare tillkom varianten ”kollektivhus för andra halvan av livet” – för lite äldre hushåll där eventuella barn hade flugit ut. Olika öppningar för gemenskap med grannar har sedan dess sett dagens ljus: CoLive-projektet för unga ensamstående vuxna som ska byggas på Brunnshög i Lund är ett av dem. Men fortfarande finns inte bo i gemenskap som ett reellt alternativ i landets bostadsförmedlingar.

Nu finns ensamhetens tunga negativa sidor för alla att se – corona har öppnat våra ögon. Unga ensamstående tar risken för smitta när de fyller stadens kaféer, trots starka rekommendationer att avstå. Äldre lider av sin ensamhet och sin rädsla för att möta andra. Bristen på vanligt socialt liv börjar tära, allt oftare talar man idag om de psykiska effekterna av långvarig isolering. Självklart, människan är inte gjord för ett liv i ensamhet.

När pandemin är över kommer den att ha ändrat mycket i våra levnadsvanor. Efterfrågan på gemenskap i boendet hör säkert dit. För bostadspolitiken gäller det att dra rätt slutsatser. Bostadsmarknaden måste utveckla svar på ensamheten och ge dem en positiv klang i sin marknadsföring.

Regeringen ser numera gemensamma utrymmen som en självklar del av bostäder för äldre som byggs med statligt stöd, och har öppnat för startbidrag till byggemenskaper.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Boverkets skrift från 2018 om ”Byggemenskaper i bostadsförsörjningen” är ett konkret bidrag avsett för kommunalpolitiker och tjänstemän.

Sveriges allmännytta har noterat ett växande intresse för kollektivhus i spetsen, och ger på sin hemsida information om pågående byggen.

Sveriges många allmännyttiga företag bör nu ges i uppdrag att leda övergången från det konventionella flerfamiljshuset till boenden som på olika sätt öppnar för kontakt och gemenskap mellan grannarna. Från dagens närmare 50 kollektivhus till hus med lokaler ordnade för kravlös gemensamhet där en köksbänk och sköna sittgrupper räcker för att göra skillnad.

Erfarenheterna från corona är tydliga:

• Bostadspolitiken bör inriktas på att skapa bostäder med utrymme för gemenskap för alla slags hushåll, inte som nu enbart för de äldre.

• Boverkets regler behöver utformas så att gemensamma lokaler kan finansieras på samma sätt som bostadsyta.

• Sveriges allmännytta kan bidra med att utveckla modeller och direktiv för att underlätta övergången till gemensamhetsvänligt byggande.

• Snabbkurser om gemenskapsboende ska beredas för kommunala tjänstemän och politiker, liksom för lärare och studenter på landets arkitekt­skolor.

• Utredningar om boendets betydelse för mental hälsa ska omedelbart inledas.

Många slutsatser om det framtida samhället väntar på att formuleras: Corona är med säkerhet inte det sista virus att drabba oss på bred front. Kommande krav på isolering måste redan nu ges konkreta svar i både kortsiktiga och mer långsiktiga åtgärder. Bostadsmarknaden hör till de senare, arbetet kan inledas omedelbart.

Bertil Egerö  
Bertil Egerö, docent emer., högriskare och kollektivhusboende, och Elsa Grip, arkitekt och stadsplanerare, kollektivhusboende.